Idag under träningspasset kände jag mest för att lägga mig ner, svära och gråta en skvätt. Intervallerna gick verkligen INTE som jag ville. Efter en 4-minuters intervall kändes det som att lungorna skulle sprängas, hjärtat hoppa ur bröstet och benen inte bära mig en endaste meter till samtidigt som jag hade blodsmak i munnen. Helt otroligt hur mycket den fysiska formen kan förändras efter 2 veckors sjukdom..
Så nu är hoppet om SM i helgen helt ute..oerhört tråkigt eftersom jag sett fram emot 3-milen ända sedan Zinkgruvan i mitten på februari. Men men..de är bara att bryta ihop och komma igen.
Som tur är räddade mina vänner Magda och Jeppe min dag med att bjuda mig på middag! Det är alltid så himla trevligt hemma hos dom och det var toppen att få träffa Magda igen efter nästan 1 ½ månad sen sist.. :)
Sofie
2 kommentarer:
Tack vad söt du är! Det var riktigt härligt att träffa dig med. Och du, den där bilder ger riktigt bra sommarvibbar! Hoppas vi får dela fler underbara minnen i vår och sommar. KRAMAR!
Sofie nästa intervallpass kommer du att kunna köra två intervaller och därefter tre och sen är du back in buisness again.
Du är envis, fortsätt kämpa!
Jag tror på dig =)
Skicka en kommentar