Nödlösning?

Efter gårdagens misslyckade försök att se det hela positivt igen tog jag eftermiddagen igår, och morgonen idag helt utan skidåkning. Det är något som inte stämmer när jag efter 20 minuter kollar på klockan och undrar om passet snart är över för att jag är så trött. Att dessutom hosta upp slem, i en inte så vacker färg, hör inte heller till något jag föredrar att göra under ett träningspass. Därför blev det sovmorgon idag och en förhoppning om att det skulle vara lite bättre nu på eftermiddagen. Men trots att solen sken från en klarblå himmel och mina nya skateskidor gled riktigt bra i den kärva snön var jag fortfarande lika trött och hostig. Nu är det väääldigt nära till att jag börjar käka penicillinet jag hade med mig som nödlösning.. Hjälper det inte har jag ju i alla fall försökt.



Medans jag sitter här i West Yellowstone i USA och deppar, är Andreas påväg till Kina. Varför göra det lätt för sig och ha sin pojkvän i närheten när man kan ha honom på andra sidan jorden?? Dock bara 18 dagar tills vi båda är hemma i Hudik hos min familj..jag läntar som en tok!


Sofie