Nu har jag hunnit med två besök hos min sjukgymnast Torsten på metropolen. Jag har fått cykla några minuter, stå och balansera på ena benet, göra benböj framför en spegel plus två andra övningar med knappt någon belastning alls. Ändå så får jag mer ont i knäet och det värker lite efteråt. Helt sjukt vad ett fjuttigt litet ledband kan ställa till med. Det kommer ta ungefär 1 månad, eller kanske ännu längre från nu tills jag kan börja springa lite igen. Men förhoppningsvis ska jag innan dess kunna cykla längre stunder och framförallt med högre belastning så det kan börja bli jobbigt för flåset igen. Rullskidor är också osäkert när jag kan börja åka igen..men så fort knät blir stabilt och inte gör ont längre hoppas jag på att kunna börja staka åtminstone. Det är verkligen en balansgång, jag får inte träna för mycket för att belasta knät för mycket innan det läkt samtidigt som knät behöver träning för att bli stabilt och starkt igen. Och jävlar vad det ska bli starkt! För jag har verkligen inte lust att råka ut för detta igen inom en snar framtid.
Aja, tills dess får jag satsa på att bli biff istället. :P Har redan varit på gymmet två dagar i rad här uppe. Det liksom kryper i kroppen när den inte får träning (rehabträningen räknas inte eftersom den tar 20 min än så länge och inte är ansträngande). Dessutom märker jag det ännu mer nu när jag har suttit och pluggat en hel del..
Imorn är de tenta på industriella ekonomin. Förhoppningsvis ska jag klara den! Blir det många räkneövningar ska det nog gå bra, dom har jag mycket mer koll på än all teoretisk fakta.
Det som inte dödar det härdar!
Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar