Dom sista dagarna i USA,och San Francisco svischade förbi med världens fart. Vi spenderade dom med att strosa runt i stan, besöka Alcatraz och lära oss hur fångar försökt rymma därifrån. Vi åkte också längs en sjukt kurvig väg, tränade lite och shoppade sådär billigt en sista gång. Precis när vi skulle åka hem fyllde dessutom pappa hela 50 år! Han fick inte någon speciell present, istället hade vi ju spenderat nästan två veckor tillsammans lite var stans i USA. Så jag tror han var lika glad ändå. :)
Tidigt på torsdag morgon var det så dags att äntligen åka hem igen. Mamma,pappa och Fredrik flög lite tidigare än mig från SFO så den första delen av resan, den till Chicago, fick jag göra själv. Men det gick fin fint och även nästa flyg till Stockholm flöt på bra. Så den här gången var jag framme i Sverige 10 minuter före planerad ankomst, istället för ett dygn efteråt. Grymt skönt! Resten av familjen rullade då hemåt mot Hudiksvall medan jag fick vänta någon timma på Arlanda innan jag tillslut kom till Östersund med resans sista flyg vid 12 igår. Känslan av att äntligen få träffa Andreas där och då på flygplatsen var minst sagt helt underbar och det känns fortfarande nästan overkligt att jag faktiskt är tillbaka i både Östersund och Sverige igen, och att jag denna gång inte ska åka iväg sådär långt bort igen på ett tag.
Under min första dag här hann jag efter en två timmars eftermiddags nap även med att träffa min alldeles underbara vän Carro. Ett helt år hade gått sen vi sågs sist men det kändes ändå som det var igår, så ska det vara med riktiga vänner!
Just nu ser jag fram emot en vecka här i Östersund där jag får umgås med Andreas, komma igång med träningen igen och fortsätta träffa fler av mina vänner som jag saknat under det här året.
Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar