Idag är det bara 24 dagar tills Andreas kommer hit..det är nästan bara 3 hela veckor. För sju veckor sedan innan jag åkte hit kändes det som att det verkligen skulle bli riktigt jobbigt att vara så långt ifrån varandra. Och trots att det såklart är oerhört frustrerande att inte kunna ses, och att jag saknar honom helt galet mycket ibland, känns det ändå så himla bra. Jag blir glad varje gång vi pratar med varandra och ser fram emot allt vi kommer hinna med att göra tillsammans sen istället för att oroa mig för det vi missar just nu. Hur bra är inte det?? Nästan lika bra som att vi snart ses igen..
Känner jag att det ändå börjar bli lite jobbigt och ensamt så har jag numer en brevvän här i Albuquerque, Ashley heter hon. Ashley har två yngre tvillingbröder, är en level 5 gymnast (vad det nu betyder), har 46 snöglober och hennes favorit idrottare är Shuan Johnson - som jag inte har en aning om vem det är. Jag undrar vad vi ska skriva till varandra...
Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar