Dags igen...

Jahapp, så var det dags igen. Jag har för tillfället snuva, världends lock för öronen, kliande och rinnande ögon plus att jag är otroligt seg = eventuell feber. Det värsta jag vet är att vara sjuk! Jag hatar känslan av att inte orka ta tag i saker som jag brukar göra. Och framförallt hatar jag att inte kunna träna. Imorgon klockan ett kommer jag hänga på låset nere vid south för att träffa farbror doktorn. Och vill han/hon inte hjälpa mig med något mer än is eller astmamedicin, som är populärt där nere, tänker jag kila hem och knapra doxyferm som redan ligger i mitt badrumsskåp och väntar.

Med tanke på mitt tillstånd för tillfället var jag måttligt glad en stund i eftermiddags när det såg ut att vara omöjligt att komma iväg till comcast för att lämna tillbaka våran boxer till TV:n. Men som tur var hade Christian tid och även en bil och kunde rädda oss. Tusen tack för de! På vägen hem stannade vi till på Sports Authority och jag införskaffade mig ett par as snygga tränings shorts och ett linne. Innan jag åker hem ska jag även leta reda på tights, jacka, t-shirt och löparskor för träningskläder är, precis som allt annat, väldigt mycket billigare här i Amerikat.



Nu ska ja ta och försöka sova, jag är trött men det kryper samtidigt i kroppen. Jag hade gett mycket för att ha Andreas här nu som kunde hålla om mig och komma med ett glas vatten när jag vaknar mitt i natten och inte kan sova. Precis som mamma alltid gjorde när jag var liten..:) Men nu är jag stor flicka och är man i USA får man väl helt enkelt klara sig själv.

Sofie